Om Furusund

En bra bit upp i Stockholms norra skärgård och förbi ett pärlband av idylliska skärgårdsöar kommer du till slut till porten till skärgårdshavet, Furusund. En liten ö i sammanhanget, inklämd mellan de betydligt större grannarna Yxlan och Eknö. Men låt dig inte luras av storleken. För när det kommer till skärgårdshistoria och kultur sällar sig Furusund till en exklusiv skara. Lite mer om det kan vi berätta här.

Om vi bortser från den kämpiga medeltiden, då Furusund och övriga skärgårdsöar i närområdet främst kantades av våld och ockupation från krigslystna pirater, ryssar och / eller danskar, ofta samtidigt, och istället tar avstamp i någon typ av "modern" historia, så kan det passa sig att ställa tillbaka klockan till året 1882. För det var då den oförskämt förmögne handelsmannen och hovjuveleraren Christian Hammer budade hem hela Furusund på en auktion. Detta med intentionen att bygga upp en fashionabel och exklusiv badort.

Sagt och gjort. För även om ön redan innan dess hade byggt sig ett rykte som en kurort var det under Hammers nya regi som saker tog fart på riktigt. Hammer lät föra upp flera pampiga kåkar i sin intention att locka ut stockholmssocieteten. Nya hotell, badhus, restauranger och dansbanor byggdes på löpande band och gavs exotiska italienska namn (Monte Bello, Venezia, Isola Bello, osv) för att skapa en känsla av exklusivitet.

Vad som följde kan inte annat än kallas för Furusunds storhetsperiod. Om du någonstans runt 1800-talets senare decennier hoppade på en av båtarna vid Strömkajen utanför Grand Hotell i Stockholm och gjorde den minst sagt natursköna resan ut till Furusund kunde du räkna med att befinna dig i celebert sällskap, där champagnen flödade i takt med dragspelets toner. Utöver att bli en plats för avkoppling hos dåtidens societet och kungligheter växte Furusund även ut till att bli ett kulturnav. Författare, musiker och konstnärer samlades ofta här och en sen kväll på Värdshuset var det inte ovanligt att få hänga med dåtidens stammisar som Anders Zorn och Carl Larsson. August Strindberg var kanske ändå den gäst som oftast stal rampljuset under sina skrivarbesök, och än idag kan man se hans avtryck på ön genom de hus- och gatunamn han fått efter sig. På samma sätt som Furusund har förevigats i flera av hans verk.

Till slut nådde det glada 1800-talet sitt slut, och med det började även Furusunds stjärna dala så smått. Men trots tuffare tider har arvet levt vidare och Furusund har fortsatt vara en plats för avkoppling, dans och musik sedan dess. Inte minst blåste den hängivna Furusundaren Evert Taube nytt liv i öns ryktbarhet genom sina (enligt skvallret blöta) festkvällar på någon av dåtidens serveringar, bland annat förevigat i visan "Vals i Furusund". Även Astrid Lindgren har gjort sitt avtryck på Furusund (kanske i lite mer lågmäld stil än Taube?), och det är inte en slump att allas vår Saltkråkan spelades in ett par ordentliga stenkast bort, på ön Norröra.

Och även om seklerna har gått sedan Hammer gjorde sitt avtryck på ön, lever Furusunds arv kvar i allra högsta grad. Inte minst står många av de fantastiska hus som byggdes under 1800-talet kvar och är än idag i användning. Så som Villa Dagmar, Christiansborg och Furusunds Värdshus där många av er kommer att bo denna helg. Men mest märkbart av allt så står Hammerska Ladan kvar än idag. Denna fantastiska lilla teaterbyggnad som Hammer under öns storhetstid lät flytta från sin dåvarande plats vid Kungsträdgården i Stockholm, till sitt nya hem på Furusunds norra utkant.

Det för oss till idag. Det är inte en slump att vårt val för att fira vår oförglömliga dag landade på just Furusund. Det är här vi så många gånger har passerat på vår väg ut till Söderöra. Vår ö som ligger en kort båtresa från Furusund. Vår plats.

Så när vi nu ska festa loss tillsammans och skåla för vår bröllopsdag, när vi i sann Evert Taube aura ska äta, dricka och skratta gott in på kvällens småtimmar och därmed hedra Furusunds arv med ännu en riktig brakfest, hoppas vi att ni som oss tar med er lite av denna historia in i kvällen.